annaemeli.

var på studiebesök idag och fick en otroligt intressant och ny inblick i vilken funktion yrket jag utbildar mig inom kan ha. universitetet har varit noga med att proppa i oss hur ovärderliga vi är men att vi också måste stå upp för oss själv och liksom göra reklam för vår yrkesroll. eller som en handledare en gång sa: "vård- och stödsamordning kommer innebära att fjäska och slicka en hel del röv" - vilket såklart inte känns allt för frestande. personen jag idag fick träffa gav mig en något annorlunda bild. visst finns det ett behov av samordning, kontinuitet och en bättre kommunikation myndigheter emellan. men det finns det redan, vi som vård- och stödsamordnare är inte helt ovärderliga, det finns befattningar och insatser som redan täcker upp den funktion vi kommer att ha. kanske inte överallt, men på en del platser fungerar det väldigt bra. vård- och stödsamordnarfunktionen hade haft en mer betydande och viktigt roll för kanske 10, 15 år sedan. personen som yttrade detta var noga med att jag och min klasskamrat inte på något sätt skulle känna oss fördummade eller kränkta, att vårt program ger otroligt mycket kunskap ändå.

vet inte riktigt hur jag vill göra eller arbeta i framtiden, detta förstörde inte min framtidsbild på vård- och stödyrket heller för den delen. den öppnade bara upp ett annat väldigt intressant synsätt. är rätt sugen på det där med kriminologi, men en slags fascination för polisyrket kommer ta mig fan alltid finnas där. vi får se. nog om detta, nu - köttbullar med rödbetssallad.